Hästens värmebalans

Hästen är ett jämnvarmt djur med en kroppstemperatur mellan 37,2 °C - 38,2 °C. För att kunna hålla temperaturen konstant måste det vara balans mellan den värme som produceras och den värme som avges.

Den producerade värmen kommer från kroppens ämnesomsättning, antingen direkt från fodret eller indirekt från upplagsnäring. De yttre värmeförlusterna styrs av fysikaliska lagar.

Värme kan avges i form av fri värme och fukt. Fukten avges från andningsvägarna och från huden. Förlusten av fri värme beror på temperaturskillnaden mellan hästens yta och omgivningen. Den fria värmen förloras genom strömning, strålning och ledning.

Strömning beror på att luften är i rörelse, t.ex. när det blåser eller drar. Strålningen beror på att det strålar från hästens varma yta mot den kalla omgivningen.

Strålningen kan också ge ett värmetillskott vid solstrålning. För att värme skall ledas från en varm yta till en kall yta, måste dessa ytor ha kontakt. Det gör att värmeförluster i form av ledning är försumbara för en stående häst, men påtaglig när hästen ligger ner, speciellt om underlaget inte är väl isolerat (ströat).

Hästens inre reglering av värmebalansen sker med fysiologiska reaktioner. När det är kallt minimerar hästen sin fuktavgivning från huden. Den tar få men långa och djupa andetag för att minimera förlusten av fukt från andningsvägarna.

Hästen förlorar betydligt mer fri värme när det är kallt. Ner till en viss omgivningstemperatur kan hästens inre reglering minska den fria värmeavgivningen genom att minska blodflödet till huden så att yttemperaturen sänks.

Under denna temperatur kan hästen inte minska den fria värmeförlusten ytterligare, utan måste i stället öka sin värmeproduktion för att hålla kroppstemperaturen konstant. Denna brytpunkt i omgivningstemperatur kallas den nedre kritiska temperaturen. Den är olika för olika hästar beroende på utfodringsmängd och hästens storlek, pälsansättning m.m.

När omgivningstemperaturen sjunker har hästen alltså olika reaktioner för att klara kylan och sin värmebalans. Dessa reaktioner går antingen ut på att minska värmeförlusterna eller öka värmeproduktionen. Reaktionerna sker i samverkan.

För att öka värmeproduktionen kan hästen äta mer. Genom att skaka eller tillfälligt röra på sig kan värmeproduktionen också ökas. Men på lång sikt minskar hästen sin aktivitet vid låga temperaturer för att spara energi.

Genom att söka skydd eller ändra kroppsställning kan värmeförlusterna vid vind och nederbörd minskas. Att stå intill en annan häst gör att två lika varma ytor strålar mot varandra och förlusterna av strålningsvärme minskar.

På sikt kan pälsens längd och täthet ökas för att förbättra isoleringen. Pälsansättningen styrs dock i första hand av ljuset vid avtagande dagslängd och i andra hand av låga temperaturer. En annan anpassning är att äta sig fet under sommaren, eftersom fett isolerar tre gånger bättre än annan vävnad.

Gillar? 0 röster, ej betygssatt 0 av 0 gillade, NaN i betyg