Från militärhäst till modern sportatlet

Svenskfödda stoet Märtha Louise är en av de mest framgångsrika SWB-hästarna.

På 40 år har aveln av varmblodiga hästar utvecklats mot en europeisk sporthäst snarare än olika nationella raser. Domaren och veterinären Madeleine Beckman har följt SWB-hästens resa till dagens toppresterande sportatlet med hög ridbarhet.

Madeleine Beckman är en välkänd profil i domarsammanhang, Sedan 1979 har hon dömt alla typer av hästraser i Sverige, men framför allt halvblodshästar och Connemara. Under årens lopp har hon följt utvecklingen av svenskt halvblod från tunga, trygga militärhästar till dagens moderna sporthäst.

- Sedan början av 1970-talet har visionen varit att utveckla rasen. Resultatet som vi ser idag är en helt annan häst som är byggd för prestation och ridbarhet, säger Madeleine Beckman, som också är länsveterinär i Halland. 

Kraven på de hästar som fanns i kavalleriet var helt annorlunda. Hästarna användes i första hand för transportering och var byggda för att klara av att bära tung utrusning. Men de skulle också matcha värnpliktiga som oftast var orutinerade på hästryggen. De fina blodslinjerna med hett humör stod istället officerarnas hästar för, med stamtavlor från fullblodssidan.

Uppfödarna avgör avelns utveckling

Dagens moderna hästar är byggda för prestation, de är sportiga atleter av en helt annan modell. Ridbarheten är i fokus, ryttarna har blivit duktigare och hästarna präglas av mer nerv för att kunna prestera på högre nivå. Ett skifte från manliga till kvinnliga ryttare har också bidragit till förändringen. Men hur gick det till att ändra en hästras i grunden på 40-50 år?

- Det är uppfödarna som avgör hur aveln utvecklas i Sverige. De vill ta fram hästar som är intressanta att rida på, som kan prestera och är eftertraktade hos hästköpare, säger Madeleine Beckman.

Genom att kartlägga vad som händer på kontinenten och bevaka bruksproven i Sverige med granskande ögon har halvblodsuppfödarna bidragit till moderna hästar med hög ridbarhet för prestation på tävlingsbanan. Hur långt kan man då gå i drömmen om den perfekta tävlingshästen?

- Man kan fundera över hur det påverkar ridsporten ur ett bredare perspektiv när sporthästen blir allt mer extrem. En häst ska vara lätt att rida, känslig för hjälperna och gå i rätt form. Baksidan är att överkänslighet kan leda till kortslutning. Det krävs avslappnade hästar för att klara av att gå svåra klasser.

Samma typ i hela Europa

Hur står sig svenskt halvblod i förhållande till de europeiska hästarna från framgångsrika hästländer som Tyskland, Belgien, Danmark eller Irland?

- Idag ser jag samma typ av hästar i hela Europa, förr var skillnaden mycket större mellan olika raser. Idag kan man snarare prata om europeiska varmblodshästar, något som olika internationella samarbeten har bidragit till.

Den renodlat svenska hästen är i dag alltmer ovanlig. Enligt sajten Hästsverige har antalet föl efter utlandsfödda hingstar ökat från knappt 30 procent 1989 till cirka 80 procent idag. Möjligheten att använda fryst semin suddar ut de nationella gränserna och raserna blir alltmer lika. Nu är det främst fokus på prestation och framgång på den internationella tävlingsbanan som styr valet av hingst.

Madeleine menar att vi har bra hästar i Sverige idag. Skillnaden mellan Sverige och exempelvis Tyskland ligger snarare i att vi är en liten nation som inte föder upp så många hästar per år. I Sverige föds runt 3000 SWB-föl om året.

- Trots få hästar i det svenska beståndet finns förhållandevis många topphästar i Sverige om man utgår från antalet som produceras. Samtidigt ser jag att många ridskolor som importerat hästar har börjat tröttna. Importen är tidskrävande och krånglig. Importhästarna är heller inte billigare idag än våra inhemska hästar. Här finns det hopp för den svenskfödda hästen.

Närproducerat är bra

Det är viktigt att vara medveten om baksidan med importhästarna. Man vet inte hur hästen har vuxit upp, vad den har varit med om, vem som har utbildat och ridit den.

- Jag tror på sunda hästar som fått gå ute på unghästbete hos mindre uppfödare som tar hand om varje individ. På de stora tyska stuterierna är risken stor att känslan och omsorgen för individens bästa försvinner.

Unga hästar som inte går på bete utan enbart livnär sig på ensilage kan blir stora och överviktiga. Dessutom behöver föl och unghästar stora ytor för att stärka sin kropp och röra sig i alla gångarter.

- Närproducerat är bra, även när det gäller hästar, avslutar Madeleine Beckman med ett leende.

Gillar? 1 av 1 gillade, 5 i betyg