Mina snyggingar, alla tre på banan nu håller vi tummarna imorgon..

Det har aldrig tidigare hänt att jag på eget initiativ ridit upp program, mamma brukar behöva tjata på mig en hel del innan det väl blir av, om jag fick berstämma är hästarna "aldrig" tillräckligt bra för att rida upp ett program. De måste lyssna lite mer på skänkeln innan jag kan rida upp programmet, eller idag är ingen bra dag, men tro det eller ej, igår red jag och Briman igenom hela MSV A:1 utan förvarning, jag bara red upp på medellinjen och fortsatte. Planen för mig själv var att pröva början och sedan avsluta när jag började tappa kontrollen, för att veta vad jag behövde träna mer på men jag tog mig igenom hela programmet utan avbrott.

Visserligen var sista serien, byten i vart tredje väldigt laddad men trots det så lyckades jag hålla ihop Briman väldigt bra genom programmet, det märks stor skillnad från i höstas och det är ett stort steg att jag så tidigt före en tävling rider igenom programmet. Nu när jag gjort det känns det ju ännu bättre för jag vet vad jag behöver träna mer på, sjävklart kan man inte rida hundra övergångar precis när man behöver i ett program, men man kan genom att träna på att rida programmet lära sig på vilka ställen man kan hämta hem hästen, tex efter galoppökningen blir Briman vädligt laddad, då ska jag använda övergången till att få ihop honom och kanske inte satsa fullt så mycket i ökningen, bättre att bibehålla kontrollen hela programmet och få en sjua på ökningen än att satsa för fullt och att det sedan bristre helt i de sista rörelserna..

Peppe har nu bara travat i tre dagar men min magkänsla säger mig att han är riktigt på bättringsvägen, han känns så fin och han är helt överlycklig för att han får vara tillbaka i arbete igen, det var en så härlig upplevelse idag när alla mina tre favoritkillar fick träna efter varandra igen, tänk att det är så lätt att ta saker för givet? Imorgon åker jag, Hanna och Peppe til skåne igen för ett återbesök och jag hoppas verkligen att Peppe får gå tillbaka i träning nu, håll tummarna.

KRAM

Igår köpte jag ett spö som matchar mina stövlar.. Snyggt va?

Jag  vet precis hur det ska kännas, jag vet precis vad jag ska tänka på, men konstigt nog så upptäcker jag hur mycket mer jag släpper igenom och accepterar när jag rider själv, det är stor skillnad om man bara jämför med när jag tränar för mamma. Har man ett vakande öga på sig så är man nogrannare och släpper inte ingenom lika mycket. Jag kom idag att tänka på: noll tolerans, antingen är hästen lätt i handen eller så ligger den på, antingen tar den skänkeln direkt eller så gör han det inte.

Man kan inte tänka, okej där reagerade den bättre, för det är fortfarande inte tillräckligt, jag tror det är väldigt viktigt att man litar på sin egen känsla i hjälpgivningen, det farligaste är att börja ändra eller inte vara konkret i sin hjälpgivning. Jag försökte idag att ha ännu mer tålomod i arbetet och det resulterade i att Briman var enormt fin på slutet, och jag lovade mig själv att jag aldrig får acceptera att han ligger på i handen, släpper man lite på kontrollen blir det lätt att man inte längre har någon kontroll alls.

Jag vill återigen poängtera hur viktigt det är att rida på raka linjer, ser så många elever som sitter och harvar på  volter av ren ovana, jag har på senaste tiden ridit ycket mer raka linjer och det gör otroligt mycket för rakriktningen...

KRAM! 

Wishmaster i hagen..

Här ser ni någa varv när vi longerar Wishmaster, som ni ser har Anna hjälm på sig vid longering. Vi har också Wisse inspänd för att han ska lära sig gå med lite stöd på bettet, vi longerar alltid med pisk av säkerhetsskäl. Vi longerar också alltid unghästarna innan ridning.

Jag och Vinyl efter dagens träningspass...

Ni som föjlt min blogg under en längre tid vet att Vinyl gått alla årgångschampionat, med mig som ryttare och utbildare. Han har haft riktigt fina framgångar sedan jag köpte honom som 2 1/2 åring. Vinyl var 12:a av 65 startande hästar i finalen i Flyinge. Som femåring blev han åtta i Breeders Trophy på Flyinge och i höstas som sexåring var han tre platser från final.

Det har dock varit ett steg i utbildningen och jag är väldigt noga att skilja på unghästtävlingar och "riktiga" tävlingar, när man tävlar en unghäst får man se det som ett steg i utbildningen, vissa hästar klarar inte av att gå årgångschampionaten för att de inte är riktigt färdigutvecklade, det betyder inte att det är en sämre häst. Det är få hästar som gjort en Briarare och gått alla championat från bruksprov till sin sista Grand Prix som arton åring.

Nu är Vinyl dock sju och det går inte att kalla honom unghäst längre, han har börjat träna med kandar och han har så pass mycket rutin att vi detta år kommer ta tävlingarna på lite mer allvar än tidigare.

Han känns otroligt lättlärd och han har vuxit i sin kostym som dressyrhäst mest de senaste fem månaderna. Jag var så otroligt glad när jag avslutade dagens träingspass idag och insåg att nu är han inte en valpig unghäst längre, utan han börjar bli en riktig tävlingshäst . Det finns ingen bättre känsla än när man som ryttare och utbildar ser vilket resultat allt jobb har gett.

Jag har tidigare bara lekt med samlingen til lpiruett galopp och aldrig prövat att rida någon riktig piruett jag har på sin höjd samlat på en mindra volt, han har haft väldigt lätt för att samla sig innan men jag har inte än prövat att göra en piruett.

Idag gick jag in på diagonalen och prövade och Vinyl var jätteduktig, inte ännu en färdig tävlingspiruett men han teckande helt rätt och framförallt, lyssnade väldigt uppmärksamt på sin ryttare. Vinyl känns som den typen av häst så om man ber om något så gör han som man säger även om det är första gången man försöker, Briman däremot vänder åt andra hållet och behöver övertalning och introduktion innan man kan pröva något nytt, med andra ord Vinyl är väldigt ridbar.

Kram från en glad ryttarinna...

Jag och Johan

Idag har min coach Johan Fyrberg varit här och tittat på min målplanering och min personliga utveckling, det känns jättebra att få den här typen av hjälp. Vi ryttare är annars väldigt bra på att fokusera mestadels på hästar och den träningen vi har sällan individuella samtal eller sätter saker och ting på papper.

Vi har jobbat i snart tre år med Johan nu och man lär känna varandra ganska bra under så lång tid, Johan har hittat saker i min vardag som jag behöver jobba mer på och detta har varit en långsiktig plan att utarbeta en ännu bättre tränings och prestations miljö.

Johan var med idag under träningen på morgonen och sedan pratade vi mycket om de punkter vi arbetat med sedan teamet startades, det var ett förvånansvärt positvt möte idag då jag själv konstaterade att många av de uppgifter jag haft mellan våra möten har jag gjort något åt.

För att ni ska förstå lite bättre, så är ett exempel att jag tidigare alltid varit lite av en tidsoptimist och alltid velat göra allt! Mycket  Nu är jag mycket bättre p åatt vara en tidsrealist och föredrar faktiskt att biland ha några minuter tillgodo och upptäcka att jag inte alltid behöver stressa.

Jag har också utvecklat mitt personliga ledarskap vilket gör att hemmamiljön är mycket bättre, det är såklart mycket lättare att hitta en bra miljö när man omges av bra människor!

Kram

Briman var misstänksam och fortfarande på helspänn efter dagens träningspass..

Måndagar är alltid vilodag för mina hästar, det passar sig rätt bra då det nästan alltid är tävlingar eller tuffare träning på helgen. Men med vilodag kommer vissa konsekvenser, jag är van vid att hästarna känns lite stela och brukar räkna med att behöva rida mer lösgörande arbete dagen efter vila. Jag har dock aldrig tidigare haft en häst som Briman, han är fullkomligt galen efter en dags vila, Hanna beskriver honom som en drake redan vilodagen, han frustar och studsar runt i ridhuset när han leds och samlar all energi till nästa dag.

Hur det kommer sig att denna häst har en sådan energi vet jag inte, men jag vet att han absolut inte kan vila mer än en dag, helst av allt borde han alltid ridas, men det fungerar ju inte! Idag var Briman värre än någonsin, han hade sån fart i galoppen att jag inte ens visste om jag skulle få stopp. Det hjälpte inte heller att det var ett ovanligt sent ridpass idag, jag var försenad och började inte rida förrän vid sextiden.

Jag är väl medveten om att mi negen koncentration har stor betydelse vid träningen och på kvällen är den inte heller på topp, så kombinationen en trött Emelie och en laddad Briman var inget framgångskoncept. Det är väldigt viktigt när man känner att det är svårt att hitta koncentrationen att man inte gör för svåra övningar, idag valde jag att bar arida övergångr, jag satt inte ens ner i traven utan fokuserade bara på att försöka få Briman att lyssna på mig.

Han var dock mycket bättre på slutet och jag vet ju att han kommer vara som vanligt igen. Nu ska jag gå och lägga mig så jag vilar upp mig ordentligt inför morgondagens träning.

KRAM!

Calle och Alexandra..

Nu är försäljningen av Calle klar, köparen är junior yrttaren Alexandra Lorentz som är elev till mig. Calle kommer till att börja med stå kvar på Brolöten och jag kommer hjälpa Alex med ridningen, Alex kommer bo här sönd-ons varje vecka och därimellan tar jag hand om Calle. Känns som bästa möjliga upplägg när man säljer en häst, han blir kvar på gården inget tung farväl för min del och det kan inte bli bättre för Calle han blir kvar i sin vanliga miljö och med samma träning.

Briman är riktigt nöjd med sig själv efter dagens pass..

Hästarna har gått superfint idag och jag är väldigt nöjd med Briman som gjorde flera diagonaler med byten i vartannat, jag "lekte" fram det lite och efter ett tag verkade han ha "fattat galoppen"

Arbetet med treåringarna kommer börja på allvar nu igen de har haft en viloperiod över julen men nu är det dags att börja ordentligt inför vårens treårs tester. Vi har löshoppning varannan vecka och de kommer longeras och ridas regelbundet från och med nu. Wishmaster ser väldigt snygg ut och Copper verkar ha ett riktigt trevligt temperament.

Citrine fångad på bild helt i luften..

Kylan slog till nu på kvällen igen och det är cirka tjugo minus här, visst är det vackert med all snö men är det någon mer än jag som är trött på att det är så kallt att man knappt kan vistas utomhus?????

KRAM!