När det gäller kunskap om hund är Sverige världsledande

Man behöver inte åka alltför många mil utanför Sveriges gränser för att se detta. Åker man ner i Europa så inser man snart att synen på hund i Sverige är annorlunda än resten av världen. Tar man ett flyg till en annan kontinent så blir ofta synen på hund än mer annorlunda.

I många andra länder i världen så är en hund ett djur som vilket annat djur som helst, i Sverige ser många hundägare sin hund som en familjemedlem.

Allemansrätten

Vi kan börja med hundägarens rätt att använda vår underbara natur. I Sverige har vi tack och lov allemansrätten vilket innebär att vi kan ta vår hund och ge oss ut i skogen på härliga promenader i princip var som helst. För oss Svenskar är detta en självklarhet som vi inte så ofta reflekterar över, men detta är unikt och det ska vi komma ihåg.

Som några exempel kan jag nämna när en god vän och domarkollega från Mexico var på besök hos mig under en vecka för ett par somrar sedan. Han var till en början mycket tveksam till mina promenader med hundarna lösa i skog och mark. Han frågade mig gång på gång om detta verkligen var okej i Sverige.

Eller då min tyske hundkamrat och kollega kom på besök. Hans spontana kommentar efter en lång tur i skogen var: "Nu när jag fått varit med om detta så undrar jag inte längre varför alltid svenska hundar är så välskötta. Tänk om vi hade dessa möjligheter”.

Unik frihet

För några år sedan kom en grupp aktiva hundmänniskor och domare från Asien hem till mig för att förkovra sig. Vi tog långa turer i skogen, badade med hundarna i olika sjöar, besökte olika hundklubbar med mera. Dessa fem personer var övertygade om att jag hade kontakter i regeringen med tanke på den frihet jag kunde ha tillsammans med mina hundar.

Den rätt vi har att röra oss relativt fritt med våra hundar i svensk natur är fantastisk och unik.

Sverige har fantastiska samarbeten

Sen har vi också hela vår hundorganisation med Svenska Kennelklubben i spetsen. Visserligen finns det kennelklubbar runt om i världen på de allra flesta ställen, men den organisation som finns omkring den Svenska Kennelklubben med allt vad det innebär är också unikt. Jag tänker framförallt på den tyngd och ansvar vår Svenska organisation har.

Jag tänker på det mycket unika samarbete Svenska Kennelklubben har med Försvarsmakten och Polishundtjänsten där man hjälper varandra i olika ärenden. Detta är också unikt och en stor framgång för oss. I många andra länder lever Kennelklubben och myndigheter där man använder hund två helt skilda liv utan något som helst samarbete. De finns ofta till och med motsättningar mellan dessa två parter i andra länder.

Som ett exempel på detta kan vi ta den Svenska prövningsordningen eller som man ofta säger – tävlingsverksamheten. De tävlingsgrenar vi tävlar inom i Sverige kommer ursprungligen från Försvarets behov att hundar ska klara av.

En mycket stor del av de tjänstehundar som används inom olika områden i Sverige kommer från den privata sektorn, alltså hobbyuppfödare som är medlemmar i Svenska Kennelklubben.

Debatten om "farliga hundar"

När debatten om ”farliga hundar” rasade som värst på nittiotalet fanns starka krafter inom Sveriges regering och politiker att bland annat skyddshundsverksamheten i vår nuvarande tävlingsform skulle förbjudas. De som då arbetade hårt för att denna verksamhet skulle få finnas kvar var Rikskriminalpolisen, Polishundtjänsten med Sven Nyberg och Bo Nyman i spetsen. Man menade att ett förbud mot skyddsträning och skyddshundsprov skulle omöjliggöra anskaffning av tjänstehundar i framtiden.

I och med att hundverksamheten under nästan hela 1900 talet i olika myndighetsutövning varit en del av Sverige så har vi också samlat på oss en mycket stor kunskap.

Jag vågar påstå att den hundkunskap både Försvarsmakten och Polisen har i Sverige är unik i hela världen. Den kunskapen får vi civila organisationer också ta del av. Dessutom tar Försvar och Polis också del av den otroligt stora civila kunskap som finns. Alltså ett unikt utbyte från båda håll. När det gäller kunskap om hund. Då vågar jag påstå att Sverige är totalt sett världsledande.

Detta ser man också i den civila verksamheten. På olika stora mästerskap runt om i världen så är våra Svenska landslag inom olika tävlingsgrenar alltid en kandidat till Guldmedaljen.

Träning och utbildning av våra hundar

Man kan också se det på det sätt vi tränar våra hundar. På den civila sidan har hundträning och inlärning av moment för oss i Sverige endast kommit att handla om positiv förstärkning. Även inom Försvarsmakten och Polisen genomsyrar denna positiva träning all verksamhet.

Att sätta på en hund ett tagghalsband eller elhalsband är totalt uteslutet för alla framgångsrika hundtränare i Sverige, medan det i många, många, länder runt om i världen är ett självklart och accepterat hjälpmedel.

I Sverige har vi alltså ett fantastiskt sätt att utbilda våra hundar på. Hundarna är glada och lyckliga. Hundarna kan generellt sätt mer och är duktigare än hundar i andra länder.

När det gäller omvårdnad av våra hundar i Sverige så behövs det knappt nämnas. Vi tar ofta hand om våra hundar lika väl som vi tar hand om våra familjemedlemmar. Vi tvekar sällan att uppsöka veterinär trots att det kan innebära stora kostnader för en familj, vi skulle mycket sällan låta våra hundar gå omkring med smärta eller till och med låta dom självdö. För oss svenskar är ett veterinärbesök med allt vad det innebär lika självklart som att vi tar våra barn till läkaren.

Vi har också problem

Sen har vi i Sverige liksom i andra länder vissa problem. Vi har problemhundar, vi har hundar som far illa, vi har dressörer som bedriver sin dressyr på ett oetiskt och smärtsamt sätt. Men den stora skillnaden är att vi i Sverige inte accepterar detta. Vi arbetar hela tiden med att förbättra även om vi totalt sett redan ligger i framkant.

Men allt detta jag skriver om här är något vi måste försvara, hela tiden. Det är inget som vi får ta för givet.

Därför vädjar jag till varje enskild hundägare i detta land att i den utsträckning det bara går – var en god hundägare, visa respekt inför andra människor, se till att din hund är en fin representant för hunden i samhället.

Som hundtränare och hundexpert så är jag mycket stolt över att vara svensk. Och som jag inledde denna text – skulle jag vara hund, då vill jag vara det i Sverige!

Missa inte min blogg!