Hästens beteende, och då specifikt skrämselreaktioner hos häst, har hittills varit ett ganska outforskat område. Trots att man vet att rädsla kan ha negativ påverkan på välbefinnande, hälsa och reproduktion hos djur. Ny forskning vid SLU i Skara visar att gradvis inlärning vid hotande och farliga situationer var den bästa metoden för hästar.

Det är etologen Janne Winther Christensen som vid institutionen för husdjurens miljö och hälsa har gjort beteendestudier om hästars rädsla. Hennes forskning presenteras nu i en licentiatavhandling vid SLU.

I sina studier har Janne Winther Christensen undersökt olika typer av rädsla hos hästar. Det visade sig att hästarna reagerar olika om den hör, ser eller känner lukt av okända föremål eller situationer.

Hon har också studerat hur hästen bäst lär sig att hantera nya farliga situationer och hotande föremål. Det visade sig att en gradvis inlärning var den i särklass effektivaste metoden, särskilt för mycket ängsliga hästar.

Unga hingstar studerades

Janne Winther Christensen valde att studera beteendet hos en grupp unga, inte tidigare tränade hingstar, som en i taget utsattes för olika typer av stimuli. Hästarna hölls i en gemensam grupp men under själva observationerna togs de bort från flocken. Hästen vistades ensam i en inhägnad av halm, så pass hög att hästen inte kunde se sina hagkompisar och därmed påverkas av deras reaktioner. Varje häst belönades med att det fanns foder inne i inhägnaden.

De stimuli som användes under studierna var följande:

  • Synen. Hästen måste passera ett okänt föremål i form av en 75 cm hög orange plastkon för att nå fram till fodret.
  • Hörseln. En CD-spelare, med högt ljud, var placerad bakom utfodringskärlet.
  • Lukten. Eucalyptusolja hade applicerats längs kanterna och på insidan av utfodringskärlet.

 

Nästa del av studien var att registrera vilken inlärningsmetod som var effektivast och gav färre negativa beteenden.

Varje häst fick bland annat uppleva hur en vit nylonsäck drogs längs marken och uppför halmväggen. Inlärningen gjordes enligt tre principer; säcken drogs iväg direkt, hästen fick gradvis vänja sig vid att säcken rörde sig och den tredje var att hästen fick äta fodret på säcken. Hästarna fick träna på de olika inlärningsmetoderna vid fem olika tillfällen per dag och tre minuter varje gång.

Alla hästar som deltog i beteendestudierna registrerades på olika sätt. De filmades och deras hjärtfrekvens uppmättes. Det visade sig att hästarna reagerade mer, bland annat med ökad hjärtfrekvens, för plötsliga syn- och hörselintryck än för lukter.
Det visade sig också att hästarnas skrämdes mycket mer och fick högre hjärtfrekvens när den plötsliga inlärningsmetoden tillämpades, än de två övriga.