Labradoren påminde inte så lite om Emil i Lönneberga, glad och uppspelt. Efter middagen var det dags för julklappsutdelning. Storögt tittade han på Trix som lite lojt öppnade sitt paket. När hon fick ytterligare ett paket höll ögonen på att trilla ur skallen på honom. Säg inte att hundar inte kan räkna, Kuling kan!

Nåja, så småningom hade orättvisan utjämnats. Någonting var dock fel i presentfördelningen och jag frågade min svägerska om hon inte fått sin julklapp ännu. Carolin nekade och jag for febrilt runt i jakt på den försvunna presenten. Den låg inte i påsen och inte under granen. Den stod inte att finna någonstans i våningen. Jag började desperat leta bland konfettin av papper som Kuling ställt till med i jakt på sina presenter. Av en ren slump stoppar jag in händerna under bordet. Vad får jag tag i om inte Carolins present. Jag när alltså en tjuv vid min barm! I sin totalt hänsynslösa framfart i jakt på fler julklappar, drar sig inte labradoren för att stjäla av övriga familjemedlemmar. Nöjd och glad och med golvet fullt av sönderrivet julpapper somnar han sött framför en kakelugn. Underbar är julen, för stora som för små! God fortsättning!