Fakta och myter

Myt: Tandlossningssjukdomar förekommer inte hos vilda djur.

Fel: Även vilda djur kan få tandlossningssjukdomar och det kan då leda till döden. Ett vilt djur som inte kan jaga eller tillgodogöra sig födan svälter ihjäl.

Myt: Hundar och katter får inte hål i tänderna.

Fel: Hundar och katter kan precis som vi få hål i tänderna. Bidragande orsaker är mellanmål och sötsaker. Oftast upptäcks inte hålen förrän tänderna är så illa skadade att de inte går att laga utan måste dras ut.

Myt: Frakturerade tänder behöver inte åtgärdas

Fel: En fraktur av en tand där pulpan öppnats gör mycket ont. Bakterier kan orsaka infektioner i den skadade tandens rotspets och man kan även få spridning av bakterier via blodet till andra organ i kroppen.

Myt: Det är ofarligt för hundar och katter att få tänderna klippta.

Fel: Att klippa hörntänderna så att pulpan blottas orsakar djuret stor smärta och precis som vid tandfrakturer kan det leda till infektioner.

Myt: Frakturerade tänder läker av sig själva.

Fel: Detta är en gammal myt där man har förväxlat tandfrakturer med långsam nedslipning av tänderna där pulpan successivt hinner dra sig tillbaka. Ofta nöts framtänderna långsamt ned och då kan man se en brun prick på tuggytan. Det är tandben som täcker pulpan. På en frakturerad tand där pulpan dött ser man den döda pulpan som en svart prick En sådan tand ska dras ut eller rotfyllas.

Myt: Man kan inte borsta tänder på smådjur

Fel: De allra flesta hundar och katter kan lära sig att acceptera tandborstning riktigt bra. Det är givetvis enklast att börja vänja dem då de är unga.

Myt: Maten har ingen betydelse för tandlossningssjukdomar

Fel: Även om vilda hundar och katter också kan drabbas av tandlossningssjukdomar så vet man att maten har betydelse för hur snabbt sjukdomen utvecklas. Det är bättre att ge torrt torrfoder än mjuk man eftersom det då sker en viss mekanisk rengöring av tänderna då djuret äter.