Aortastenos och plötslig hjärtdöd hos boxer

Turbulent blodflöde ger upphov till blåsljud som kan höras när man lyssnar på hjärtat med stetoskop. Mellan 50 och 80% av vuxna boxerhundar har ett blåsljud, varav de flesta är låggradiga. En del av dessa blåsljud orsakas av en stenos, som är en förträngning i utflödesområdet från vänster kammare ut i aorta (stora kroppspulsådern).

Denna hjärtsjukdom kan diagnostiseras vid en ultraljuds-undersökning där stenosen kan påvisas i en 2-dimensionell bild. Med hjälp av Dopplerteknik kan en förhöjd flödeshastighet, som uppstår till följd av förträngningen, uppmätas i aorta. Grava fall av aortastenos kan leda till svimningar eller plötslig död på grund av den ökade belastningen på hjärtmuskeln som uppstår då blodet ska pressas genom den trånga passagen ut i aorta.

Majoriteten av vuxna boxerhundar med låggradiga blåsljud har dock inte någon påvisbar aortastenos och inga andra sjukdomstecken. Orsaken till deras blåsljud är oklar, men en möjlig anledning är att boxerhundar har en mindre storlek på utflödesområdet från vänster kammare jämfört med andra hundraser. Detta kan leda till turbulens och lindrigt förhöjd flödeshastighet.

Det är viktigt att kunna urskilja om ett blåsljud orsakas av aortastenos eller inte, dels för att kunna ställa diagnos och ge en prognos för den enskilda hunden, men även för att välja ut lämpliga hundar för avel. Målsättningen med denna avhandling var därför att studera fysiologin och att kliniskt utvärdera blåsljud i relation till utvecklingen av vänster kammares utflödesområde hos boxerhundar med och utan aortastenos.

Valpar och vuxna boxerhundar undersöktes med hjälp av stetoskop, EKG, ultraljud och fonokardiografi (en grafisk registrering av hjärtljud). Dessutom utvärderades kompletterande metoder för att analysera frekvensinnehållet och komplexiteten hos blåsljuden, samt utökad ultraljudsundersökning med hjälp av ett kontrastmedel som injiceras i blodet.

Hjärtundersökning av boxer kan vara svårt av flera anledningar. Boxern är en trubbnosig ras med trånga övre luftvägar som ger störande andningsljud. Detta gör det svårt att särskilja hjärtljuden när man lyssnar på hunden med stetoskop. Boxern är dessutom en aktiv och livlig hund, vilket ytterligare kan försvåra undersökningen. Vi gjorde därför en jämförande studie mellan veterinärer med olika erfarenhetsgrad.

Resultaten visade att erfarenheten är viktig för att kunna urskilja och bedöma låggradiga blåsljud hos boxer. En högre grad av upphetsning hos hunden gav högre blåsljudsgrad, längre blåsljudsduration och högre flödeshastighet i aorta. Det är därför viktigt att ta hänsyn till graden av upphetsning vid bedömningen av hjärtstatus hos en boxer.

Upprepade undersökningar av växande boxerhundar visade att lindriga blåsljud varierar i intensitet mellan grad 0 och 2 (på en 6-gradig skala) under första levnadsåret. Hos de flesta andra hundraser växer lindriga blåsljud bort vid cirka 6 månaders ålder, men det skedde inte hos boxerhundarna. Ingen av hundarna utvecklade heller någon aortastenos, vilket var oväntat eftersom Newfoundlandshundar tidigare visats kunna utveckla sjukdomen under sitt första levnadsår.

Trots detta var andelen blåsljud ungefär lika hög vid 1 års ålder som vid 7-8 veckor, vilket skulle kunna förklaras av den mindre storleken hos utflödesområdet hos boxer som visats i tidigare studier på vuxna hundar. Tre av 16 hundar utvecklade ett lindrigt-måttligt läckage genom aortaklaffarna, vilket inte gav upphov till några sjukdomstecken vid 1 års ålder. Ytterligare uppföljning av dessa hundar får utvisa om klaffläckaget har någon betydelse för hundarnas hjärtfunktion på sikt.

Utvärderingen av kompletterande diagnostiska metoder visade att kontrastmedel kan underlätta Dopplermätningen av aortas flödeshastighet hos boxer. Digital analys av blåsljudsinnehållet visade att durationen av blåsljudets frekvens över 200 Hz är användbart för att särskilja huruvida ett lindrigt blåsljud är orsakat av aortastenos eller inte. Denna analys i kombination med analys av blåsljudets komplexitet visade sig effektiv för att skilja mellan hundar med och utan stenos.

Sammanfattningsvis varierade låggradiga blåsljud i intensitet hos hundarna och ingen tydlig trend mot minskad eller ökad blåsljudsgrad kunde ses under första levnadsåret. Hos både unga och vuxna boxerhundar ökade blåsljudsgraden vid upphetsning, vilket kan bero på snabbt blodflöde i ett förhållandevis litet vänster kammarutflöde.

Erfarenhet visade sig vara viktig vid bedömning av låggradiga blåsljud med stetoskop. Digital analys av blåsljudsduration och blåsljudets komplexitet kan därför bli ett bra komplement. Ytterligare utveckling av denna teknik kan komma att väsentligt underlätta diagnosen vid klinisk bedömning av blåsljud hos hundar.

Katja Höglund

Faculty of Veterinary Medicine and Animal Science
Department of Anatomy, Physiology and Biochemistry
Uppsala

Doctoral thesis
Swedish University of Agricultural Sciences
Uppsala 2007

Forskningen har möjliggjorts genom anslag från Agrias Forskningsfond.