Därför putsar katten pälsen

Kattdjur, stora som små, anses vara de mest renliga av alla djur eftersom de tillbringar så mycken tid med att slicka och putsa sina pälsar. De gör detta av många orsaker:

Tamkatten vill hålla pälsen ren från damm, hudavlagringar, parasiter, m.m. Genom intensiva slickningar stimulerar den även sina hudkörtlar, vars sekret håller pälsen vattentät och ger den ett skikt, som isolerar mot kyla. Är det varmt, slickar sig katten för att väta pälsen. Det våta avdunstar och har en kylande effekt.

Solgassiga dagar får pälsen extra översyn. När katten av någon anledning känner sig upphetsad eller frustrerad, märker man, att den plötsligt börjar slicka sig intensivt. Det gör den för att avleda en uppkommen konflikt och för att lugna ner sig. Ett sådant beteende kallas ”överslagshandling”.

När man haft närkontakt med katten genom lek och kel, går katten ofta undan för att slicka sig dels för att lägga pälsen tillrätta, vilket den är noga med, men också för att vi givit katten vår doft, som döljer kattens egen. Genom pälsslickandet återfår katten den egna lukten.

Våra liv domineras av visuella signaler. I kattens värld är däremot lukter och odörer viktigare. Vi kan inte alltid själva känna, att våra händer har någon doft, men katten känner det. Pälstvättning mellan mor och ungar, men även mellan vuxna katter förstärker de sociala banden. När katten stryker med ansikte, sida och svans mot våra ben, vill den skapa vänskaplig , fysisk kontakt med oss. Samtidigt sker det ett utbyte av doftmarkering med människan.

Katten har speciella doftkörtlar på kroppen, bl.a. i pannan, mungapet och vid svansroten. Utan att fatta det, har katten alltså märkt oss med sin doft från dessa körtlar. Detta gör, att den känner sig mer trygg med människan.

Det är också viktigt för katten att utläsa våra signaler. Gnidandet mot våra ben följs av, att katten sätter sig ner och ”smakar av” oss genom sin tunga, det vill säga katten slickar sin päls som den just gnidit mot oss.

En katt, som slutar tvätta sig betyder, att det är något fel.

Denna artikel är en del i serien om kattens naturliga beteende.


Text: AnnaStina Kitsnik

 
 Tipsa om artikeln
 Skriv ut artikeln